Sofias snicksnack

2006-02-19T17:09:00.000+01:00

Malinutten har ny hemsida. Som godis är den!

www.malinutten.com

Att leva en stund, och dekorera den

2006-02-01T17:14:00.000+01:00

Att skrapa stearin
och låtsas som det fungerar

Att vattna en blomma
och tro man ska göra det varje dag

Att tända en cig
sedan beställa hälsotallriken

Att köra någon annans bil
och hantera den

Att gå på avslappningsmassage
och dra in magen

Att köpa en 480-kronorsdagcreme
och se ut som om man har råd med den

Att slakta en julgran
och ignorera februari

Att fejka en orgasm
och säga; du – kände du också den?

Essensen. Existensen.

Och dumlekolan
i varje kindpåse.

Kannibalkramar

2006-01-14T16:39:00.000+01:00

När du dör
ska jag flå dig

sy mig en kappa
av varm, varm hud

röra mig i rustningen att svepa
när du är klar
och jag kvar

och på bröstet
ska det finnas en ficka
ett rum för en flicka
att lägga okejblommor i

och jag ska göra en krage
med klädda knappar
och en mage
hyskad

allt för att du ska ta en stund

Ja, när du dör
ska jag flå dig

då

äntligen
ska jag få dig.

Finaste julklappen

2006-01-14T16:37:00.000+01:00

Tack Fridolf. Faster blev jätteglad :-)

Trettonhelg & tjejtrassel

2006-01-08T21:37:00.000+01:00

Trettonhelgen avslutades med födelsedagskalas. Tacos, tjejer och kramtrassel. Min gud, jag vill aldrig arbeta mer - och i fredags dog jag några timmar framför Aries varma kamin. Stockholm var fullt av snö och tystnad och jag fick en Malin och en egen tågvagn. Jag har bestämt mig: Nu vet jag vem jag vill bli, det gäller bara att möjliggöra vägen dit.

Och Sonja Åkessons bästa vän har fått min dikt om Sonja Åkesson. Vem bryr sig? Jag. Det är större än störst.

För vem skriver jag all denna nonsens? För mig. En lycklig söndagkväll i ett lyckligt litet hörn av världen.

2006-01-06T00:23:00.000+01:00

Jahapp. Så blev man 32. Ett år äldre efter ett år som känts som tio. Men nu fyller jag på med värme igen. Njuter av träden som är som frysta jättepiprensare, färger i lägenheten och glada ansikten. Christer kom hem över nyår, i blå toppluva utan topp. En psykolog som iakttar barn. Jag har ljudbevis. Skumt, det hela.

sthlm/tiggarposer

2005-12-30T23:36:00.000+01:00

Vem av dem är du? Tack Malin, för röda underbara boken. Hakar på en liten dikt; Telia för alla

När jag går hem
med en ny mobiltelefon
i fickan

zuperkamera
zuperduperzoom
zuperzuperdupermp3
och 1 000 fria sms
i månaden

kommer jag på min pseudolycka
med att vara lite småsur
i bröstet

den fanns bara i svart

och att jag än en gång
låtit mig luras
av någon slags gemensamhetstanke

att jag liksom ska vara
förbannat tacksam
för att jag gav mig ner på stan
mitt i stormande priskrig

och att min namnteckning
nu vilar i någon annans ficka
någon, som anser det k-o-n-t-r-a-p-r-o-d-u-k-t-i-v-t
att ge en uteliggare
två kronor

Sverige, Sverige, älskade land
Sverige, Sverige & Telia för alla

och tvärs över gatan
stänger just Ria hela människan
för kvällen.

2005-12-27T22:20:00.000+01:00

Ibland undrar jag hur jag mår egentligen. Hur långt har den där stresskollapsen ätit sig in i mig? Hörde något låta i trapphuset idag. Ljud, grannröster och en basgång jag gillade. Tänkte: Chemical brothers. Det måste vara Chemical brothers. När jag upptäckte att det egentligen var två män som skulle leverera en tvättmaskin till min granne, och att män som levererar tvättmaskiner numera har någon elektrisk grunka som lyfter tvättmaskinen åt dem, och att den låter som basgången i något av just Chemical brothers, blev jag lite orolig. Hur mår jag egentligen?

2005-12-27T22:16:00.000+01:00

Så nu återstår bara vila. Måste coola ner. Jag njuter av mina semesterdagar, tänder i spisen, långpromenixar och försöker tänka klart. De stora tankarna får studsa mot min varelse utan att gå in. Jag äter knäck, dricker julmust och gör en fläta i håret. Små saker, stor nytta. Hoppas jag.

2005-12-27T11:22:00.000+01:00

Turnéfinal och Kungsåras coolaste Anton. Han var vaken i cirkulus två minuter på hela Annandagen. Då såg han ut så här. Oj, är det så här världen ser ut.

2005-12-25T22:18:00.000+01:00

Tripp, Trapp, Trull bråkar alltid. Inte så konstigt kanske med tanke på vilken mamma de har. På juldagen låser vi alltid in henne, med brie och köttbullar i fickan. Har blivit lite av en kul tradition alla har nytta av. Heja Eriksson.

2005-12-25T22:17:00.000+01:00

Turnén fortsatte med min bror och hans Tripp, Trapp, Trull. Allt som det brukar: Varma gillestugan, röda brasan och Taubes övervakaröga. Proppmätt och småsömnig är jag så tacksam. För att min syster är så pigg, för att Marie klarade sin sjukdom, för att vi fick en zuperjul full av kramar och långdans.

2005-12-25T11:50:00.000+01:00

Julafton blev det. Årliga turnén inleddes med sötnosarna i Strömsholm: Lovisa, Anton och Karolina. Ingen fick mandeln men jag fick en läslampa. Äntligen.

2005-12-25T11:49:00.000+01:00

Så här kan det se ut när en tvååring får en docka som är så stor att den kan skrämma skiten ur en vuxen. Hon backade först med lillfingret i munnen och uppspärrade ögon, vände sedan på klacken och sprang och gömde sig i tvättstugan :-)

Dopparedagsdags

2005-12-23T22:58:00.000+01:00

Julgranen är klädd, amaryllisblomman växer, minitomtarna vaktar och pepparkakorna heter. En julhälsning från mig och suddiga mobilen. Det är jul i morgon. Ja, det är verkligen jul i morgon. Varm och röd, hoppas jag den blir. För dig också.

2005-12-23T22:56:00.000+01:00

Heja bloggen!

2005-12-23T12:39:00.000+01:00

Jag har just fått veta att det finns människor som går in och läser min blogg dagligen. Herre min styver, så oförskämt av mig att aldrig (sällan) uppdatera den.

Från och med nu: bättring.

Heja bloggen!

Grattis Stina!

2005-12-01T21:31:00.000+01:00

Grattis till kulturstipendiet, Stina. Tjejen med de brunaste ögonen. Det största skrattet. Och de vassaste visorna.

(Misteln sätter sig, jag nynnar dygnet runt)

http://ensmulastina.blogspot.com

Du var isbrytaren

2005-11-22T23:22:00.000+01:00

Där skoterleden tog slut
började vår lägenhet

egen ingång
skogen, knuten
äventyret av pudrad snö

det var isen mina fötter
och hur jag aldrig vågade gå på den

ja, jag vet
den ligger till maj
men
en sjö som rör sig; blir glas som för sig

Du var det största i mitt liv
du var det första i mitt liv

och jag köpte dig varma jackor, runda mössor
för att liksom smälta
fyrkantigheten i dig

ändå grät jag alla sextio milen hem
den dagen du föll på knä
och trädde en månadslön av guld
om mitt finger

(kan ni komma och hämta mig?)

Den vita röken livspelaren ur din mun
var egentligen det enda beviset på
att du överhuvudtaget
levde

i vårt kvarter
var det alltid 30 minus

Ja, som du skrattade åt mig;

hur kunde jag vara för mager
för att fylla ut en dunjacka?

(ett nudelpaket till frukost
nattens äpple
sedan inget mer)

och fjällen som blinkade sömnigt
utanför köksfönstret

Du var Mr Sweden
och jag Jävligt Tacksam

Jag lärde mig allt om hur bussar
har kedjor på däcken

jag lärde mig en hel del
om frusen narighet

men ingenting
om halka

ingenting
om dig;

du var isbrytaren,
jag din snöängel.

Men - inom mig

2005-11-10T20:24:00.000+01:00

Och när jag äntligen blev
lycklig

slutade jag skratta

Det behÖvdes inte
längre.

Det du delar ut

2005-11-10T20:22:00.000+01:00

När jag böjde mig fram
för att betala min lakrisal
sa främlingen
på andra sidan disken;

du luktar så gott,
vad bär du för parfym?

Jag blev vacker
i 648 minuter.

Naturromantik, sig alltid lik

2005-11-10T20:18:00.000+01:00

Och hålet i huvudet

det där som gör henne hudlös
till en härjande eldstad, helt utan spjäll

talade till henne

Det var därför flickan
lyfte pennan

för att sluta skriva vackert
om det som redan var
vackert

började se,
för vad det verkligen
såg ut.

2005-10-30T00:18:00.001+02:00

2005-10-30T00:18:00.000+02:00

I kiosken på Skiljebo

2005-10-29T22:01:00.000+02:00

Hon vred huvudet
23 varv åt ena hållet

tills det slutade knastra
tills det började tänka;

jag är frisk nu

Slog sen av en knäskål
för att det där med att-dela-med-sig
ju är så populärt (numera)

Sen dansade hon
lite lagd åt andra hållet
som om ingen någonsin
dömt henne

lycklig
långsam

drog tisteln
ur sin svedda själ

slickade sältan
hickade sötman

för att våga kyssa guldfisken
på djupet

han rörde sig aldrig mer

Och vid en trottoarkant
fann hon fågeln, frusen
satte sig på den
med all sin tyngd

för det värmer,
det vet hon

det vet hon

Sen stannade hon extra länge
för att skratta, insinuera – högt!
att det är så här, det är
när man är
seriös

en vuxen, klok
och någon att se förbaskat upp till

upp
ner
upp
ner

om bara eländesländerna
ville dela med sig
av sina gränser

om bara alla förstod
att det här inte går

sluta gasa, mörda, tro
för Gud har just fått jobb
i kiosken på Skiljebo

en kväll när gatorna slutat vrida sig
ur sina fästen.

Naturromantik, sig alltid lik

2005-10-29T21:59:00.000+02:00

Min frihet stavas

2005-10-19T21:31:00.000+02:00

Min frihet stavas;

att tappa ett russin på golvet
och låta det ligga kvar.

Så fantastiskt Iza

2005-10-19T21:26:00.000+02:00

Jag vet inte om det är en bra egenskap det här. Det här jag bär med att alltid se allt utifrån. Att jag ser dig och mig i skenet av koncept. Din blå retrobil, cigarren i botten av min blommiga handväska, ett havanna av dynga och borstat stål. Så rätt. Så fantastiskt Iza.

Du hämtade mig, du körde mig, du lutade dig över bordet. Frågade om det inte är så att människorna egentligen är rädda för mig. Jag skrattade nej å men hu nej så tokigt och svalde; men precis så är det. Precis så är det.

Och du är så där bohemchic, så där plattrufsig jag aldrig får kläm på. Du talar sju språk. Jag faller alltid emellan. En pust av vitlök mot svensk fyrkantighet, en finndjävel mot vilset rövarhjärta. Vi borde göra något av värde, du och jag, vet du det? Vi borde göra något åt det här, fattar du det?

Det är måndag och jag kommer på att det enda som faktiskt skiljer den från en sån dag, är ditt sällskap, lukten av dig. Och samtidigt som vi båda gnider längs varsin bordskant vår självständighet så skriker min ande genom träet; det är nog nu. Nog.

Hör ni mig?

Ruccola, bressaola, Francesca, limone. Du sätter tänderna i halvad citron. Jag grimaserar. Inte. Det börjar dofta vänskap, om det här.

Och jag bryr mig faktiskt inte om att hundra års industrihistoria skriker utanför fönstret. Att tegel blir till guldtackor på platser som den här. Att gatan där utanför inte är som gjord för mina fötter. Att någon en gång ritade en byggnad tillräckligt hög för att faktiskt se härifrån, och sedan byggde den. Jag bryr mig inte om det. För mitt hörn av världen, är här. Och i mitt hörn av staden är känslan alltid klaustrofobisk.

Om jag tystnar, blundar, andas – ser ni mig?

Mannen i köket, med buken full av ister och hjärtat täckt av smör, kommer till vårt bord. Jag älskar honom. Med all den kärlek jag bär i de varmare delarna av mitt hjärta älskar jag honom. Likt skuggor som rör sig kring varandra utan att aldrig nå ända fram har han funnits i mitt liv. I tillräckligt många år för att kalla mig Familia. Men nu undrar han bara – Bellas, mera kaffe?

Och vi dricker mera kaffe. Du med ditt förbaskade socker, jag med mitt eviga skum. Vi sörplar musslor och olja, pasta, mozzarella och jag tänker; den enda som kommer att gå fet ur det här, är jag. När någon går väger min saknad alltid några extra gram.

Så jag skrattar. Med saltet i strupen och sötman i fickorna. Det kostar 300 kronor. Rätt billigt, med tanke på allt jag får.

Ruccola, bressaola, Francesca, limone. Det börjar faktiskt lukta vänskap, om det här.

Vackrast just nu

2005-10-12T21:45:00.000+02:00

http://www.emichrysalis.co.uk/quicktime/sigur_ros/glosoli/index.php?version=6.520&bandwidth=2147483648.000

(tack Lasse, tack Lasse, tack Lasse)

När Stockholm gör så där ont

2005-10-12T20:41:00.000+02:00

(Med Oscar Danielssons "jag vill" i hörlurarna. De kursiverade raderna är hans.)

Så du har bestämt dig. Ja, det är bra. Jag hör vad du säger, nu lyssnar jag

Har långsamt vant mig. Hösten som äter sig in genom väggarna, golven kalla, jag kall, och ståplats på tåget. En dag att skratta, en stund av förväntan, men solen som söker rutan bränner mig bara. Jag är inte gjord för dagsljus. Längre.

Vintervilsen
och med en hud som släpper alltmer i fogarna.

Du har en tråd som du följer, som du håller i. Hjälp mig, räck mig, andra änden

Ett löfte växte mellan oss; jag ägde inte dig och du ägde inte mig. Varför uttalades aldrig det när jag är en sån jävel på ord? En flicka av porslin, en kvinna i grafit, någon som kan stänga dörren och gå. I många långa år. Ett köpslående om människor jag inte ville vistas i, ändå tillät jag mig att bli ett med allt det där. Näckrosorna. Rödbussarna. Kullerstenarna. Remsorna. Vattenbrynen. Och så gatorna där du gjorde staden liten, men mig stor.

Jag vet inte längre hur man gör för att känna sig som en solnedgång.

För jag, jag vill, jag vill, jag vill. Munnen går, men i huvudet står det still

De tar emot mig, vi skrattar och bär spåren av våra liv. Huvudet högt, en längtan hög och caféerna fulla av kakor för stora för att ens orka se åt. Så hur har ni det, så hur har vi det och vad händer sedan sist? Alltid, när det är dags att summera vänder de sig mot mig, brusar som radiokanaler i dålig mottagning.

Jag söker som en vildhund efter berusning.

Du verkar vara i balans. Ja, det tycker jag. Du tycker om sånt som är vackert, och du äter bra

Mannen på andra sidan bardisken vill ta hand om mig. Jag tror inte det är för att han ser magin i mig. Antagligen ser han mig inte alls, men jag heter något och jag finns här. Jag bär ett grönt linne med vackra stenar och mitt hår är svartare än någonsin. I den här källaren, i den här staden, i den här världen, i det här ljuset, i de här drinkarna ser ingen att något dör ute på gatan. Eller att jag bär två outforskade kontinenter och ett världskrig i halsen.

Östermalm. Och det här ser människor som sitt hem?

Du har en tråd som du följer, som du håller i. Hjälp mig, räck mig, andra änden

De tar emot mig, vi skrattar och bär spåren av våra liv. Med vinet&vodkan&vanillan pulserande i våra vener behöver jag inga ögonlock. Det är som att springa genom något som aldrig mer ska vakna, ändå. Och vi springer. Genom Stureplan, Storstad, Söder, Spybar, Street och Sverige. Och jag springer. Och jag skäms.

För jag, jag vill, jag vill, jag vill

Framför en hemlös stannar mina nyaste stövlar. De vägrar ta mig ett steg till. Jag ser in i hennes ögon och hon ser in i mig; det vilar en överjordisk trötthet, oss emellan. Och jag vet att du hade sett det.

Hon saknar någonstans att ta vägen, och du, du fattas mig. När Stockholm gör så där ont.

Idag börjar jag

2005-10-02T22:59:00.000+02:00

Igår;

en kvinna överfölls, knivskars och våldtogs
några hundra meter från mitt hem

jag passerade där 50 minuter innan

buskaget, gatan, natten, slumpen
och 50 knappt kännbara klockvarv
av kolossal skillnad

Idag;

börjar jag
vända mig om.

2005-10-01T23:21:00.000+02:00

Vill ha, vill ha (coola kläder som är bra)

2005-09-21T13:11:00.000+02:00

www.malinutten.com

1. Ska jag ligga där en dag?

2005-09-21T13:08:00.000+02:00

Ska jag ligga där en dag?

med bajs under naglarna
och garderoben full
av kläderingen rör sig i
längre

Fotvalvet du kysste
ska det en gång
ta sitt sista steg

och mörka håret
inte längre svart, mot kudden

?

Vändschema, avföringslista
var bokför jag mitt lakritsbegär?
morgonångesten
och nacksmärtan,
som bara viker under förälskade händer

?

Snälla, ta inte mina tänder

jag lägger mycket hellre
en annan kroppsdel i en skål
på nattygsbordet

Låt mig inte lukta
som sur gammal korv
när jag nu är
dubbelt duschad

!

Spara inte mitt liv
i en byrå

mina smycken
mina foton
mina män

allt av värde
ryms inte alls i en handväska

!

Ska jag ligga där en dag?

svanken du avgudade
lårens mjuka rundning
klädda i gula snibbar av plast

gapa efter varm filmjölk
och sedan rapa
emot tystnaden

?

2. Blöjkollektivet

2005-09-21T13:06:00.000+02:00

Låt oss starta
det där Blöjkollektivet

bygga gemensamhetströskeln
långt innan dess

rollatorrace i korridoren
bob hund i matsalen
och alltid, alltid varma handen

Låt mig ligga på din sängkant
skrapa filmjölk
från din kind

vad som helst,
bara du inte tröstar mig
som en främling

Det kostar inget mera
men jag kräver
TV1000
minst.

2005-09-15T22:04:00.000+02:00

Min livsnjutarMaria. Som sol är du.

Systrar

2005-08-28T20:57:00.000+02:00

2005-08-28T20:20:00.000+02:00

2005-08-28T20:19:00.000+02:00

För att ge dem Chan Chan

2005-08-23T22:14:00.000+02:00

När hela världen
har gått och lagt sig
är flickan fortfarande vaken

(hon tuggar)

men hon vet
att om hon stirrar tillräckligt länge
släcks allting ner

hon vet
att om hon ställer sig på huvudet
blir det sakta annorlunda

Som med det K-märkta huset
längst ner på gatan
beundrat av alla, tills de upptäckte;
det var fel adress

(vad fult det blev)

Det har regnat omkring henne
i en vecka nu
gatorna multnar,
de vita strecken flyter ut
och gör människorna desorienterade

tills

hon öppnar sitt fönster
för att ge dem Chan Chan

utan trosor dansar hon ut på balkongen
för att bryta den fåniga vinglighet
som bara finns hos människor
som cyklar

barfota balanserar hon
längs våta räcken
försöker från högre höjder se
det nordiska ljuset
betongglasen
och alla hjärtan i svårforcerad ek

(det är här hon erkänner)

i henne bor ingen Alvar Aalto

Faller sedan fallet ner
bland bilar och skateboardåkare

det är här – och inte där

hon somnar
med höstlöv i munnen.

Dagens lyckopiller

2005-08-19T17:53:00.000+02:00

Läs Pauls dagbok

Läs Pauls dagbok

Läs Pauls dagbok

www.paulstrom.se

Hålet

2005-08-19T17:26:00.000+02:00

Det finns ett hål
i alla hem

ett hål

där solen tittar in
och människor
alltid längtar ut

Det är väldigt ofta ett stängt fönster
Det är nästan aldrig en öppen dörr

men en vrå
där vi tokstirrar oss
genom natten

där sömnlösa timmar
alltid ekar ekar ekar
någon människas namn

där vi skriver
ur ett fuktat finger mot glaset;

borde inte vi
äga den här platsen?

Livet på en pinne

2005-08-16T20:43:00.000+02:00

Dagen till ära, en tänkvärd liten film;

http://www.galet.se/?p=ilovedeath

Ja, det blev så

2005-08-14T21:25:00.000+02:00

Du sa att det här hörnet av världen
var ett underbart litet hörn
av världen
så länge jag fanns
i det

Det måste betyda
att jag inte längre
talar svenska

För jag trodde det betydde
att det här lilla hörnet av världen
var ett underbart hörn
av världen
så länge jag fanns
i det

Inte att du skulle
stänga dörren
och gå.

Mango Chutney, ett Bengal club sweet

2005-08-10T20:45:00.000+02:00

Snabbt Enkelt Bekvämt

heter maten
jag äter

ett gesunde Genuß
mit vitamin C!

Desserten är 40 procent
m i n d r e socker
inget fett
men lagrat och badat i E 123

Sen går jag ut
och tar en
Skadar-allvarligt-dig-själv
och-personer
i-din-omgivning

endast för vuxna
parasta ennen/mindst holdbara til

Mitt kylskåp ärliksom livet
randigt;

(färskost OCH kaviar i samma tub!?)

april, april
vi luras
dit de vill.

2005-08-08T22:15:00.000+02:00

Bildminnen från Pride 2005;

http://sofiassnapshots.blogspot.com

2005-07-29T15:33:00.000+02:00

Dagens lyckopiller

2005-07-27T13:08:00.000+02:00

Joanna Newsom - The book of right on

"I killed my dinner with karate
kickem in the face
taste the body"

Tipspromenadlycklig

2005-07-23T11:41:00.000+02:00

Vad heter en kastrerad killhäst med ett annat ord för pojke?

1) Hignst

2) Hane

3) Vallack

(Tack, älskade Fridde för den fina tipspromenaden)

Grr

2005-07-20T00:29:00.000+02:00

Och ibland blir jag bara piss off. Så där.

Och ibland ger jag bort alla mina pengar.

Och vill ta hand om farbröder som kräks i påsar.

Men ibland bara piss off, så där.

Grr.

Identitetskris. Vårbris.

Eriksson.

Tolkning: ufpopen

Först när jag kommit ända hem

2005-07-18T18:23:00.000+02:00

Och de säger att det är bra att sysselsätta sig. När tankarna vägrar stanna och världen känns för trång, men i bröstet. Då är det bra att göra saker.

Så jag g ö r saker.

Inte sova.
Inte bara vara.
Inte bara vilja tänka på allt det som jag borde prata om.
Inte undra när de här känslorna, de här dagarna har sitt slut.
Utan, bara göra saker. Böja pannan, mosa på och leva.

Så jag g ö r saker.

Jag tänker, att bara jag släpper på kontrollen lite, så sköter resten sig självt. Helt plötsligt får jag vara med om allt det där speciella, lilla, som är så viktigt i det stora. Allt det som min underliga längtan någonstans handlar om.

Och hittills har den här sommaren varit full av saker. Ett grekiskt sjukhus och mammas blod på mina händer. En överjordisk midsommarafton, med en klok tvååring. Blålera från sjöns botten. En tupplur i Lindas hängmatta. Ekot över sjön och ett ruttet gäddhuvud i vassen. En lång lugg, och en till. Försoning. En lånad helg på Östermalm och åtskilliga mjukglassar med lakritsströssel. En ritlektion på ett hårdrockscafé. Solnedgångar, tågavgångar. Halsbloss och båten som gick på grund.

Ja, jag g ö r saker. Har just rest 180 mil för att ta mig genom ett land som jag fattade var ett annat land än mitt först när jag skrev några rader hem. Tangentbordet saknade bokstäver, och ut kom:

”Du skulle se det hær, det ær vansinnigt vackert. Sanden, havet, fiskebyarna.
Kom hit. Och nær jag kommer hem ska jag førklara varfør du kommer ælska Malmø.”

Köpenhamn, Roskilde, Aalborg, Hvide Sand och Skagen. Röda pölser, Tuborg och rostad lök. Vita böljande sanddyner och bilen full av snäckor. Viskande lämningar från andra världskriget, skaldjursbuffé, billiga märkesskor och flickan som säljer fikon på torget. Och när jag äntligen stod längst ut på den där blåsiga udden för att se de där två haven möta varandra, i storm, i dubbla tröjor och lånad vindjacka-XXL undrade jag; vad är så märkvärdigt med det här? Tyst. Sånt säger man inte högt. Ett lands turistattraktiva nationalstolthet kritiserar man inte så någon hör. Inte på plats i alla fall.

Men då såg jag det. Ljuset.
Solen bröt och håren brann och han vid min sida liksom levde, självlysande. Och som jag förbannade att jag inte hade någon kamera. Som jag förbannade. Sedan sa jag till mig själv att det här får du spara i ditt minne, Sofia. Det där som jag är så pinsamt dålig på. Jag måste dokumentera och strukturera för att spara. Och jag vet fortfarande inte hur jag dokumenterar, i mig.

Och när jag kommer hem ska jag förklara varför du kommer att älska Malmö.

Nu har jag satt nyckeln i dörren, men fortfarande inte förklarat. Däremot stoppat några sandiga omgångar i tvättmaskinen, beställt mat för att få krafter, städat, handlat, plockat, vattnat, skrivit brev och sovit middag, ätit värktabletter och tyckt om min toalett. Jag har försökt intala mig att sand och snäckor är bra saker att bygga ett hem av, att det är Försäkringskassan som har fel, och inte jag. Att disken som inte hanns med för en vecka sedan inte alls luktar illa. Att det är skönt att Sverige inte längre är tropikvarmt och att om jag bara vill kan jag åka ut till Ängsö och fiska. Böja pannan, mosa på och leva. Om jag vill.

Men först när jag kommit ända hem.
Då ska du få veta varför du kommer att älska Malmö.

Per Hagman & jag, på en klippa

2005-07-11T23:44:00.000+02:00

Och nu ligger Per Hagman & jag
på en klippa

Han håller handen för solen
kastar luggen åt sidan, säger;
”du, det ska vara som en schlager, att komma hem”

Ja, livet är en fest.

Skitkul.

Och en massa odefinierbar sorg
där emellan

Men.

Jag kan inte ens röka snyggt.

Ju.

* * *

Samtidigt som jag drunknar
i den sköna döva dimman
blåser jag paniken ut

Samtidigt som jag inser
min läggning för banal njutning
är våndan så där
(alltid)
cancerogen

* * *

Nä, jag finner ingen tröst
i mig och mina generationskamrater

Alla vi
som liksom bara blev

karriär
stresshjärtan
vitiligo
och
bekymrad barnlöshet

Nä, jag finner ingen tröst
i att de om hundra år tänker kalla oss
för yogagenerationen

Och sorgen
den är odefinierbar

* * *

En röd spindel
springer över mitt papper

jag jagar den lille
med allt mitt bläck

när bläcket glidit ur pennan
mot det vita
spetsar jag honom med udden

Jag vet.
Det bor en sadist i mig.

Jag vet.
Jag är ett offer för banal njutning.

Och så skönt det vore om någon, någon gång
ville spetsa mig

Så förvånad jag skulle bli.

Så häpen över
att det fanns någon som kunde

* * *

Mina fötter
är otäckt bruna

Jag vet.

Hade jag sett mig själv
på den där båten
hade jag tänkt; hon tvättar sig nog inte

sen hade jag blivit
lite avundsjuk

som om maligna kroppsdelar
vore allt i livet

* * *

Bredbarsallad
Kungsancappucino
Solstråleskuggor
och mjukglass med salt, salt lakritsströssel

Det är sommar.

Jag vet.

* * *

”Vad är det med Per Hagman
som gör att han dyker upp överallt?”,
frågar en vän i mobilen

”nu har han till och med
tagit dig”

Jag svarar: det är det att han är man
och sorgsen
att
världen liksom älskar sorgsna män

De fyller hela världshistorien
och min skeva bokhylla
medan världens sorgsna kvinnor blir begravda
så där osynligt
”six feet under”, under jord

Du.

Det gör liksom ont
att jag sällar mig till dem

* * *

Men då kastar Per Hagman luggen åt andra sidan, säger;
”nu glömde du den där schlagern,
igen!”

Och det är också det absolut enda
vi är överens om.

* * *
Javisst, livet är en fest.

Skitkul.

Ju.

2005-06-30T22:25:00.000+02:00

Till dig, Stina ;-)

2005-06-30T21:55:00.000+02:00

Buddhisteri, buddhistera

2005-06-29T21:31:00.000+02:00

Bildminnen från Zengården, Sofias Snapshots;

http://sofiassnapshots.blogspot.com

Ett blad som börjar, med lilla mig

2005-06-28T23:25:00.000+02:00

När dagen har gått över
åker jag hem

när dagen har gått över,
blir jag en sån där
duktig en

Jag gömmer mig
för regnet
låtsas inte om;
det ligger ett helt paket död
i min väska

jag låtsas inte om
att den kärlek du förklarat
förmodligen är det enda sunda
i mitt lilla liv

Så jag gör en promenad
till två timmar
och det har i n g e n t i n g
med självsvält att göra

och jag trycker 38 kalla minutrar
i en portuppgång
och det har i n g e n t i n g att göra
med dig

i den här lilla, lilla staden
med sitt lilla, lilla torg
vid sin lilla, lilla tågstation
som alla tror
ska leda ut i världen

Jag har sett dem, lägga sig på spåret
(för att h ö r a Stockholm)

Jag har sett dem, trycka kind mot rälsen
(för att få den viska; v ä g e n u t)

men det där lilla, lilla knepet
har redan stängt
för kvällen

och det där lilla, lilla huset
har redan stängt sig tungt
om mig

Kan då någon höra
när jag vänder ett blad
i universum

kan då någon skona mig
från ännu
en dag till

kan någon upptäcka mig
och ge det som varit ända hit
en mening?

Jo, det smattrar ju så skönt
på taket
det smattrar ju så skönt
kring mig

ingen hunger
inga röster
inget ä r

bara så där klart och tydligt
ett tillstånd någon ville trösta
om någon
bara hade varit här

i

den här lilla, lilla staden
vid den lilla, lilla sjön
där jag skriver mitt liv
på små, små papper

Tre gånger
har jag gått rakt igenom
människorna

tre gånger
har människor gått raka vägen
genom mig

inga spår
inga sår
bara, rakt igenom

den där lilla, lilla tjejen
som någon en gång gav
mitt namn

En dom, ett fuktat huvud
och blicken saknad
inför Gud

via den där lilla, lilla familjen
i hans lilla, lilla församling
blev jag så tilldelad dig
och den här platsen

Kan då någon höra
mitt blad i universum

ett blad som börjar
med lilla, lilla mig?

Vi var två, då

2005-06-24T10:56:00.000+02:00

Det var en sommarhälsning
något osedvanligt, sjujävla vackert

jag tänkte,
kanske räcker det med bara mig?

För en stund
trodde till och med jag på det

och kanske hade det att göra
med att du just då trodde på mig

Det var ljust
jag var ljus
och brädorna på balkongen
var liksom ljuset, nära

och du det där skrattet
vattnet som flöt förbi
och mellan oss modet
att bara finnas, stilla

Tills du tog min hand
sa, ”håll i dig”
och sprang mig över bron

så sjujävla vackert
ett förstasidesstoff
och
våren-kom-till-den-här-kalla-stan!

Ja, det bara blev så

Vi var två, då.

: : :

(we search for one good hand
to call our own,
we want four walls
to name home)

Lagom nära, lagom här

2005-06-20T18:49:00.000+02:00

Alltid, när det är som bäst
ska du gå

alltid, när jag är här som mest
är du på väg
härifrån

med gardinerna nedfällda
undrar jag;
hur klarar du av att sova
under ljuset

och när timman slagit blå
är jag på väg
att kliva hela vägen in
i ditt huvud

för att se
allt det där
du ser

från den andra sidan

När du är nära
lagom ensam,
lagom här

lyser cigarettglöden
röd och varm
i mörkret

mannen i vit kostym
ler sitt osynliga leende
bakom
sovrumsdörren

flickan vid hans sida
viskar;
I know that smell!

Jag har varit i hennes öga
förut
jag har varit i det här kvarteret
förut

så jag ligger still
och jag håller din hand
så att stormen oss emellan
ska gå över

jag håller din hand
jag håller din hand

och jag håller din hand

tills vi håller det för heligt
att slita hjärtat
ur kroppen

för att se;
det smakar verkligen
så där blod

Du vet bara inte om det
än

när huset sover
världen sover
du sover

och alltid
är på väg
härifrån.

Mitt Västerås

2005-06-15T21:01:00.000+02:00

Mimerkvarteren 14/6 -05

Sms-skeptisk

2005-06-15T20:57:00.000+02:00

Jag blir alltid så skeptisk när jag får rara sms.

Aha, där kom ett massutskick.

Misstänksam? Jag?

Mitt hjärta vänder där

2005-06-14T21:11:00.000+02:00

– Men du måste förstå, Sofia. Jag b e h ö v e r ligga med dig.

Jag var 16 år och han åtta år äldre. Pojkvän. Hålla handen. Ringa över atlanten. Vitt vin i IKEA-glas och lånad lägenhet. Våra mammor var osams, han lång, ljus och vacker, med läppar som var lite för stora för det där pojkiga, ledsna ansiktet. Efternamnet fint, jag osäker i plisserad byxkjol, midjekavaj och skor med larviga spännen. Ja jäklar, hade jag inte en spetskrage också.

– Men du måste förstå, jag b e h ö v e r någon av motsatt kön.

15 år senare får jag höra samma version, fast i en ny tappning. Hon 31, han åtta år äldre.

Människor som avlastningsmöbler, som objekt för lustar och egon. Det är väl fine om hela hallen är med på det. Men mitt hjärta vänder där.

2005-06-12T22:17:00.000+02:00

2005-06-12T22:16:00.000+02:00

2005-06-12T22:12:00.002+02:00

2005-06-12T22:12:00.001+02:00

2005-06-12T22:12:00.000+02:00

2005-06-12T19:57:00.000+02:00

Fotoupplevelse?

www.paulstrom.se

2005-06-07T22:24:00.000+02:00

2005-06-07T22:23:00.002+02:00

2005-06-07T22:23:00.001+02:00

2005-06-07T22:23:00.000+02:00

2005-06-07T20:25:00.002+02:00

2005-06-07T20:25:00.001+02:00

2005-06-07T20:25:00.000+02:00

2005-06-04T13:38:00.000+02:00

Regnet öser och utomhusteater kräver tjocktröja, dunjacka.

Juni, nr 4, ett år 2005.

Vad hände med sommaren?

När jag blundar ser jag en solig parkering, ett skratt i magen och alldeles för många bollar i luften.

Maj, nr 27, och 2005.

2005-05-31T17:45:00.000+02:00

S som i söndag

2005-05-29T21:48:00.000+02:00

Att bli äldre är konstigt. Och jag inser att jag börjat använda bloggen mer och mer som dagbok, vilket inte var riktigt meningen.

Jag är vitiligo. Min läkare säger att jag har samma hudsjukdom som Michael Jackson. Ska det vara något att vara glad över?

Idag har jag suttit framför datorn i nio timmar, vilket inte riktigt heller var meningen. Jobb, jobb och jobb. Det är söndag utanför och jag kommer inte ihåg hur frisk luft luktar. Men det är vår och inte längre tjernobyltyst utanför fönstret. Fåglar kvittrar och dagarna är.

Skönt

2005-05-28T13:22:00.000+02:00

Ont i benmusklerna, skorna repiga med klibbiga sulor, brännmärken, blåmärken och brus i öronen.

Att gå på krogen är ett slagfält. Eller i alla fall så som jag tror att ett slagfält kan se ut. Reviren, brunsten, mordblicken och desperationen. Det hela gör mig rätt ledsen. Vad i helvete sökte jag där, en gång?

Gårdagen var skön. Började i en gruva, med takdropp, fladdermöss och vin på många meters djup. Sedan gycklare i solen, och jag tog det kanske bästa fotot jag någonsin kommer att ta. Med tandoorilax i magen och lagom mycket smärtstillande i axlarna skrattades mellangärdet sömnigt.

"Jag vill att nu ska vara alltid", ibland känns det så. Hittar man det så blir liksom alltid nu på samma gång. En skön känsla. Och igår hittade jag den på en enhjuling, med mina greklandsbruna armar kring en kollega. Hon har ett skönt mellanrum mellan framtänderna, och jag tackar hennes självförtroende för att det får vara så.

Jag har bestämt mig; från och med nu gäller nu ska vara alltid. Eller alltid ska vara nu.

Skönt.

80-talskalas

2005-05-23T20:58:00.000+02:00

Idag var jag på Myrorna och köpte en t-shirt med holkärm och surfingmotiv i turkost, neongult och knallrosa - plus ett par cerisa mockapumps a la Samantha Fox.

Jag hatar dig, AC.

Lite.

2005-05-22T17:42:00.000+02:00

2005-05-12T22:24:00.000+02:00

Det är inte varje dag man får sin personlighet illustrerad.
Tack för gåvan, fina Mirja.

Bye bye Jesus, goodbye

2005-05-12T19:44:00.000+02:00

Maj blev inte alls som jag tänkt mig. Den blev liksom, inte alls. Och i morgon natt lyfter det där planet jag väntat på så länge. Tänk, när saker man har väntat på under en lång tid plötsligt blir verkliga, då känns de tunna, tafatta. Kanske är det innan som är själva grejen.

Maj känns sorglig. Och ute i vardagsrummet spelar Silverbullit den där sorgliga låten jag aldrig kommer på namnet på. Med gitarrer från knäna och en ton som skär i magen. Maj känns förväntansfull, tänkte jag igår när jag äntligen parkerade bilen utanför den där gården jag också väntat så länge på. En mager man med ansiktet fullt av harmoni tog emot. Tre timmar senare sa han; du är mer buddhist än du tror.

Jahapp. I maj blev jag buddhist. Inte den där grejen med bovetegröt och alla klockor, utan väggen, alla timmarna på knä och så ingenting mer, på väg mot allt. Och i morgon lyfter planet.

Halvvägs framme stannade jag bilen. För en enda gångs skull i mitt liv var jag en halvtimme för tidig. Avkrok, sen mitt ut i ingenstans. Elhissen sänkte rutan och stadsljuden byttes mot en miljard fågelnäbbars läten. Jag kissade mot en stubbe och bestämde; här vill jag stanna.

Jag är en fågelskrämma. Jag är en rest. Med silverskor och
1 150 kronor hudvård i väskan.

Och maj blev inte ett dugg som jag tänkt mig.

2005-05-06T22:58:00.000+02:00

Jag råkade röra
vid en lyktstolpe
och upptäckte;
den var varmare
än jag...

Migdig mayday, II

2005-05-03T08:47:00.000+02:00

En endaste gång
vill jag få luta mig fram
viska på vårt språk;
älskade, hur har du det?

Och du ska förstå precis.

Migdig mayday, II

2005-05-02T20:59:00.000+02:00

Jag ska åka till kanten
av ett världshav
och tro att jag plockar dess snäckor
till dig

Grön bikini ska jag bära
med de där rutorna i mönster
jag tror
att du gillar

Sen ska jag lägga en slant
i telefonen
slå nummer över Atlanten
för att jag tror;
jag är viktig för dig

och tillsammans ska vi undra
”vad har du gjort idag, sötnos
bara för mig?”

Sen ska jag leta
det sista stupet
där vulkaner och aska gjort sitt

ingen ser vad som faller över kanten
men jag tror jag vet
om det var mitt
eller ditt.

Ingen talade om; time to go

2005-04-26T17:33:00.000+02:00

Ibland måste man skriva in världen för att förstå den.
Så gör i alla fall jag. Och så gjorde min vän Stefan när han var med om något obegripligt svårt. Läs gärna i Snicksnack citerar...

Mossamot

2005-04-23T16:44:00.000+02:00

En barndomsstad passerar
och allt som syns
är isflak
resterna av rester
av gamma, rostigt järn

Och om den här världen
varit verklig
hade den lutat sig över mig
i frågor:
- hur känns det
att vara en av dem
som aldrig kastade sig mot rälsen?
- hur känns det
att ha sluppit småbåtshamnen
och sista steget ut från silon?

(man landar gott i pellets
innan det knakar)

”Hans huvud blev en meter brett”
skrockar gamarna
trädtopparna
längs

Jordkockor
snögärden
överlevande
och smala fingrar
ur djupet

Och när vi far över frusna vatten
känner vi kollektiv halka
i en skör stund
av direktsändning

Ett av livets små mirakel
utan någon som helst
relevans

För skogarna passerar
som bara skogar
passerar
det är thriller
24 timmar om dygnet
av barr, skog och löv

Och jag hinner inte slå mig
i en glänta
luta kinden mossamot
för det går fortare
ja, det går bara fortare

Tjutet längs ledningarna
är inga sånger
till de vakna.

Lapponia

2005-04-23T00:56:00.000+02:00

Vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

ensam
på en ensam stol
hela ensamma natten

Det är midsommar,

och mina ögons form
vilar äntligen
i något
med samma svärta

Ensamheten som enas här
är ingen ensamhet
som ensamhet

Den är två.

Vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

med håret så där klippt
i nacken
och djupet som vibrerar där

när jag slutat frysa
mot bara ben
och virade varv
av koftor

Det är grönt nu,

och vildvinet som inte ens
borde kunna växa
slog rot
för flera år sen

verandan är sopad
alla lakan
torra i vinden
och spegeln i hallen
har fortfarande en spricka

Inte en gång, inte en enda
tittar jag upp mot vägen

Men vid en nattsvart sjö
ska jag vänta

ska jag vänta,
hela ensamma natten.

www.mirjab.se

2005-03-05T20:39:00.000+01:00

Kika in på begåvade Mirjas sida. Ett underbart litet krypin av färg, ord och form. Måste fixa en länk, AC!

Det är effekten, hon vill åt

2005-03-02T08:56:00.000+01:00

Kanske är det dags nu,
kanske är det dags
att ta den där djupaste titten i glaset
och fråga;
är det värt det?

Hon anar signalerna.

Det tysta trapphuset
den viskande snön
pyssel- och plockfingrarna
julkänslan som infinner sig;
trots november.

En våning över
stönar en kvinna
sitt illa dolda klimax.
En våning under
undrar en man
om lampkroken håller
för ett rep.

Och hon skär det vita brödet
i skivor,
funderar en stund
på saltat smör,
livets alla indränkta onödigheter.

Alltid något att sätta tänderna i.

Men det är inte smaken
det är inte doften, hon vill åt.
Det är effekten.

En gata längre bort
vägrar en skåpbil att starta,
nere på gården
gör en snöängel
snart entré.

Och hon ser alla kräftskivorna
tidssouvenirerna
kökskramarna
och all den kylskåpsmagnet
hon en gång litade på.

Så många gånger
har de dragits till varandra
att parketten är luggsliten.

Hon ser alla soppluncherna
skrattsalvorna
och den sköna, sköna balkongsömnen.

Men kanske är det dags,
kanske är det verkligen
dags nu?

Och hon stoppar maskinen full
funderar en stund
på den sanslösa centrifugalkraften.

Men det är inte längre rummet
det är inte tivolit, hon vill åt.
Det är effekten!

Och vid fönstret faller
ännu ett blomblad mot golvet.
I källaren jäser en borg
av banankartong.

Men människor är så mycket mer
än adressändringar,
en hyresavi sällan lika med;
ett hem.

Och hon lossar försiktigt glaset
ur ramen
funderar en stund på skör densitet.
Hur hon än har fastnat,
har hon alltid halkat
genom ytan.

Men det är inte trycket
det är inte motståndet, hon vill åt.
Det är effekten.

Och kanske är det dags nu,
kanske är det dags
att ta den där djupaste titten
i glaset mot frågan;
är det värt det?

Bereden väg för Berit, pretentiös

2005-01-28T23:23:00.000+01:00

”Du är som de där jävla garderobsblommorna”

sa han

”Ger dig aldrig”

medan jag spillde hallonsaft
på bröstet

: : :

”Du borde inte dricka sån skit, full av aspartam och livsfarlig kolijox”

sa han

utan att fråga
om inte mina tarmar redan är ett ormbo
av härdat klister

: : :

Jag såg alla de varv runt jorden
mitt sockerbegär skulle lägga
om det bara kunde

: : :

”Du har också känt att allt har förändrats, visst haru?,
allt bytte tonart den där dan
trädet utanför köksfönstret
dog och försvann”

sa han

Jag undrade om det inte var jag
som brukade vara filosofisk
i den här familjen

: : :

”Jo, men du har ju alltid sagt
att poesin finns där ute, att det bara är att sträcka ut handen
och sen vidröra den,
du har sagt det, säkert tusen gånger,
du vet, mellan det där om att vi en gång kravlade upp ur haven och det där om att vi aldrig hittade ner
igen”

Att det bara är att vidröra poesin, hade jag sagt det?

”Jajemensan”

Var han riktigt säker?

”Absolut!”

Det var tydligen samtidigt som det där
om fjärilar,
att de sätter igång grejer på andra sidan jorden

”Det var när du var lite Feng Shui
och jag hade fastnat i ett currykors”

Jag förstod verkligen inte
vad han menade
men vi släckte ner och skrattade, till sömns

: : :

”Du är som de där jävla garderobsblommorna”

sa han

”Ger dig aldrig.”

Gapar loopar

2005-01-24T18:50:00.000+01:00

Det är ett världskrig
som vecklar ut sig

Det är dagar som går
loopar som slår
och varje kväll, klockan fem
blir det så där mörkt
igen

Det är magtrakt
och till spillo
det är trötthet, tappad tro

Det är inga känslor
men många baciller

Och jag vet åtta personer
som skulle garva läppen av sig
när jag säger;
jag tror att jag har slutat att leva - hör ni!?,
och att jag samtidigt vet
att man inte s k a skriva
sån skit

Jag är skolad till det
jag är skolad till inget

Och det spelar ingen roll längre
att jag föddes till liten rebell,
att jag bet huvudet av torra flugor
bakom garaget,
att orden som aldrig fick luft
stelnade i vadmankallar
begåååååvning

Begå

Jag har begått hela mitt liv
Jag har förstått hela mitt liv

Och det spelar inte längre någon roll
vad man tycker om det

Jag är klar nu

Jag har ätit 236 flugor
och lika många skopor jord

Det är loopar som slår
dagar som går
och jag kan fortfarande inte
välja sida.

Idiomatisk

2005-01-23T13:05:00.000+01:00

Som spindeln
mitt i nätet
delar du ut kärlekstuggor
med tungan

Spinner in oss
utan
att se det själv

Jag förstår
den där
människan
långt borta;

Ett ryggläge,
är också ett läge
ett knappat ord
också ett ord,
och en tystnad
kan också
tala

: : :

Du tror
på flera dimensioner,
jag vill börja
med att åtminstone
se en

För det finns inte plats
för ännu
en avbön;

Jagharaldriglåtsatsvaraförmeränjagkanprestera,
ävenomvärldenstårgivaktföratttilldelamig
ochalltdetandradetta!

: : :

Och jag dricker kallt kaffe
hoppas
på någon slags förgiftning

Känner svetten
bryta i armhålor
och i samma stund;
nu är jag en smutsig
kvinna

: : :

Kanske borde jag börja tugga
mig till vansinne

Men jag har slutat
gömma mig
i sjukdomar

Jag har slutat
gömma mig
i mig

Och dig.

: : :

Och de säger att jag förändrats

Att jag tar tjurar på hornen
rider stormar, skiter blå skåp
tappar ansikten, leker i elden
och sen säger de nåt
om ont krut som alltid förgås

Och jag inser
att det antagligen betyder
att jag blivit precis
som alla andra

Idiomatisk.

Ont

2005-01-18T18:56:00.000+01:00

Idag gör ord ont.

Vi får slå våra dikter i ansiktet på Västeråsarna någon annanstans...
Vila i frid, TL.

: : :

Kungen på Vega av TL Stjerna

Han vaknade
ensam
i duschen
iklädd
strumpbyxor
inga kalsonger
med ett par
gigantiska
ja stora räcker inte, de var
gigantiska
älghorn
på huvudet
Han klev ur duschen
halkade inte
gjorde ifrån sig
spolade
klev ut i den lilla hallen
över Markus och Burken
in i det lilla rummet
silades morgonen genom persiennen
det luktade.
På soffan
sov Liza
enbart iklädd
hans strumpor
uppdragna
till armbågarna
uttänjda
förstörda
hans Ralph Loren strumpor.
Han minns
hon fryser
famlar
under bordet
får tag på
hans strumpor
drar på sig
hans strumpor
är förstörda.
I fåtöljen
sitter
den gamla mannen
ensam
och sover
med kalsongerna
runt
fotknölarna.
Han hade varit kung
han det unga litterära geniet
hade mortlat ett paket Bamyl
snortat det genom en ihoprullad tjuga
svept en flaska CasileroDelDiablo
ensam
liftat ner till Paris
med en grön diskhandske som mössa
och en tänd cigarrett
i varje näsborre
framfört en text
stående på det lilla bordet inne på Vegagrillen.
"trasiga centrumkvarter slår o misshandlar en ensam ung kvinna håller på att dör, hon får ingen hjälp ..."
Markus o Burken hoppar upp på ett bord och börjar kasta ord mot gubben.
"Step out of da light..."
"...men visst kan det gå..."
"...or I end your life"
"...det tar ett år..."
"First time I touched..."
"Han har..."
"...the microphone..."
"...inget att säga..."
"...it glowed!"
"...så han själ..."
"...turn down the light..."
"...det han ändå..."
"...it’s just to bright..."
"...inte förstår"
"...for me"

Den gamle mannen började strippa ståendes på det lilla bordet och grabbarna körde på.

"...keep da fame..."
"...and just pass da mic..."
"...to me..."

Nu stog han I kalsongerna, linne och strumpor. Det blev tyst och han började lirka med kalsongerna
grabbarna klev ner från bordet
erkände sig besegrade
innan
monstret släpptes löst
han hade varit kung
nu satt han där
ensam
i fåtöljen
i mörkret
hade han sett hyfsad ut
nu såg han
mer gammaldags ut
som ytterdörren.
Han öppnade fönstret och den sköra måndagsmorgonen slet sig loss ur
söndagsnatten
rusade in i det lilla rummet.
Gubben vaknade.
Han satte sig framför honom på golvet
De såg på varandra
- Du näckade runt kvarteret me den där på huvudet, sa han.
Jag är vräkt, tänkte han, han var inneboende i en stor villa i finkvarteren, det hade varit kört förut men nu var han säker.
- du snortade Bamyl, sa han. En hel burk.
Shit, nu står hjärnblödningen runt hörnet och väntar.
han hade haft hjärnblödning förut, i sin ungdom, han viftade lite med fötterna, det gick bra, det hade varit kört många gånger sedan dess men nu var han säker.
De såg på varandra
Mindes en tid när han haft jeans och stånd.
Han hade varit kung.

...

2005-01-04T19:47:00.000+01:00

Tack goa AC, för att du tänker på vad jag har på fötterna. Kurbits a la 38... eller jag menar 31... min finaste födelsedagsomtanke ;-)

Tänk...

2004-12-29T10:01:00.000+01:00

...att förgäves leta, leta, leta efter en anhörig vars enda skydd mot en naturkatastrof var ett par badbyxor.

Det som hänt är obeskrivbart.
Orden räcker inte till.

Ändra ett, ändra allt

2004-12-18T13:04:00.000+01:00

Om

Om vi aldrig
ser åt sidan
eller väljer vägen; nog

eller alltid
gör de valen
som formas, blir till ord

Om vi letar ord
för ”mera”
men stannar, innan ”gått”

eller aldrig
vågar andas
mellan ”ja!” och ”missförstått!”

Om vi aldrig
slutar tänka
för att tänka lite mer

eller vågar se
och leva;
allt är inte vad ögat ser

Hur ska vi då höra
den fjärils tysta vingslag
som imorgon startar en orkan
på andra sidan jorden?

Till Gud

2004-12-12T22:27:00.000+01:00

Gud,
man säger att jag ser blek ut
du måste ha totallurat mig
på solen

Du förstår,
att vara en duktig liten människa
är tufft
för en duktig liten människa

(så mycket känslomos i vägen)

Men jag städar pedantiskt, ska du veta
gör små fack inom mig
lägger mig
snyggt på rad

Jag har kollen
och humorn
miljön fixad,
beredd

En dag
blir jag i alla fall
det där tömda liket
med det mörka håret bakåtstruket
och huden vitare än nu

Så om du ska tala om för mig
hur jag ska leva
så länge
måste du minst vara gud

Något rejält,
åtminstone!

2004-12-05T23:10:00.000+01:00

Dagen för debutboken. Något vi alla skrivare längtar efter. Simon Leijnse firar sin första förlagsstödda bok - fylld av de kantiga, kluriga figurer som blivit hans signatur. Grattis Simon!

http://www.netbokhandeln.se/index.asp?isbn=9188144771

2004-12-04T01:14:00.000+01:00

Nu finns Sofias Snapshots för mina foton. Ostädad och ofärdig, men välkommen!

http://sofiassnapshots.blogspot.com